Sagan om oss

Det var en gång (disneyälskare) två flickor vid namn Sofie och Madeleine (ja det fanns en gång då vi faktiskt var två individer, hur konstigt det än låter) som en dag stod inför det stora steget att börja lekis. Den stora stunden, iaf för vår historia, för vårt liv. Dagen D inträffade den 18 augusti 1997 inne i Vikingagårdens lokaler. Vid fem & sex års ålder är denna dagen fylld av nya upplevelser, nya vänner och såklart vår nya fröken Pia! Inne i klassrummet ( lekisrummet) så var det många barn och minst lika många föräldrar, en sådan här dag måste man ha mamma eller pappa vid sin sida. Då det var de som stod för allt stöd, men som de idag får dela med sig av till andra, där bland barnets bästa vänner. Vi satt alla barn i en ring och blickarna gick från barn till barn. Tanken som nog fanns i allas huvud var: Vem vill jag bli vän med? och det blev du & jag.




Ni vet sådana där minnen som alltid sitter? Något man aldrig glömmer. Jag minns det som om det vore igår (Jo tack, jag låter som en pensionär). Så fort Sofies mor äntrade Vikingagården rusade vi fram till henne och bönade och bad om att vi kunde få leka. Det lustiga var att min mamma bett just Sofies mamma att hämta även mig på lekis! Vi gick längs min gata på väg hem till mig och vi gick noggrant och planerade hur vi skulle få våra mammor att gå med på att jag skulle få följa med dig hem för att leka.
"Vad går ni och viskar om då?" frågade Sofies mamma som gick flera metrar framför oss.
"Ingenting", sedan fnissade vi. Jag kommer verkligen inte ihåg våra planer, antagligen var dem riktigt dåliga, men för en fem-åring var planerna mästerliga á la Charles Ingvar Jönsson.
Och så var vi slutligen framme vid ditt hus (enligt oss båda så lurade vi våra mammor rejält dvs. vår plan lyckades!) och jag blev chockad över det stora gula huset.
"Bor ni på övervåningen?" frågade jag förhoppningsfullt (Jag ville gå ut på balkongen) och jag fick svaret:
"Vi bor på undervåningen också!"


Vi har gjort många saker tillsammans, en sak som jag alltid kommer minnas är vår skiva, ja vi har gjort en egen skiva! Den har namnet " Mera Godis" ( vi gillade gruppen Caramell men kunde ju inte heta som dem så då blev vi: "Mera Godis") där vi presenterar oss med förnamn och efternamn och berättar vad vi gillar dvs fotboll och handboll. Vi hade låtar som " En Myrstack" , " Sommar och sol".
en bit av texten till " En myrstack" : En myrstack, som hette Mack, Som gick hur led, som rimmar på sked.
Vi hade till och med bonus sånger med gruppen " Caramell " då vi sjöng med i deras texter.  Även våra systrar joinar med " Polisen" och " Margareta". Denna skiva finns idag i våra rum inramade då de sålde platina( inte precis) men jag kan säga att vi är hur STOLTA som helst över denna skiva.

                 
             Photo-session pågick i Sofies trädgård då vi ville skapa en snygg bild till skivan!

Under mellanstadiet var Sofies älsklingsfilm "Grease". Vi var även en väldigt kreativ klass (läs ett gäng tjejer som gillade att uppträda). Slår man ihop 1+1 så får man fram; En musikal framförd av klass 6C:s tjejer. Vi tränade länge, varje lång rast, efter skolan och t.o.m. en kväll! Sedan hade vår musikal premiär, i matsalen, där vi försökte tjäna ihop pengar inför vår klassresa. Det vart succé! (Y)
Själv spelade jag Sonny och bar Sofies pappas kavaj medan Sofie spelade min tjej Marty som hade en blå klänning hon fått lånat av sin kusins pojkvän någonting.
Hela casting-gänget hamnade även med på bild i självaste VLT!


Men tro inte att vår historia slutar efter en Grease-uppvisning eller en helt egengjord skiva. Vi har hunnit med mer än så t.ex: Fem nummer av vår helt egna tidning "TJEJ" m.hj. av två andra vänner, "blicken", säga samma sak samtidigt (sjuka saker!), likadana rörelser, hur vi firar våra födelsedagar varje år, våra årliga telefonsamtal på julafton med julklappsbyte och en kläckning - en remake av vår födelse som tvillingar.
Listan kan göras lång och den lär bli längre då vi blivit döpta till Smadfie, för vi är en person. Vi är ett!
Här får ni några moments av vårt gemensamma liv.





Vi har varit vänner i snart 12 år och mer kommer det bli. Vi är bästa vänner och vi kommer alltid vara det. En vänskap som vår är värt allt. Känslan av att ha en vän som alltid finns på ens sida oavsett vad är ovärderligt, en vän som man litar på och som man kan prata med precis allt med. En vän som bara behöver titta på den andra för att förstå allt. 
Vi kommer alltid vara Smadfie, alltid vara en individ.  

/M&S

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0