Gröna Elefanter

Kunde man första dagen på lekis förstå att detta var början på något stort? Hur två små flickor, en blond och en brunett rusade mot Bitte och bad och bönade om att få leka. Hur vi smidde planer och planerade på vägen hem för att få min mamma att godkänna att jag följde med dig hem. Min förvåning då jag fick reda på att du bodde både på uppe- och nedervåningen i det stora gula huset!

Det har gått mer än 13 år nu, still going strong - Smadfie. Din mor behövde inte säga mycket igår för att få det att tåras i ögonen på oss båda. Jag tror det är svårt för folk att finna en sådan själsfrände som jag gjort. We know each other inside out och fortfarande lär vi oss nya saker om varandra, ständigt. Vi behöver inte säga mycket för att förstå varann, samtidigt är våra käftar rappare än någon annans och det finns ingen som håller samma tempo.

Första året som assistent och läger i Finnåker satt vi en sen kväll och jag kom till insikt just om låten vi sjöng;
You raise me up, so I can stand on mountains;
You raise me up, to walk on stormy seas;
I am strong, when I am on your shoulders;
You raise me up: To more than I can be.

Man kan kalla oss mycket; ler och långhalm, helan och halvan, Smadfie med minnen som vissa människor enbart drömmer om att få ha och fler kommer det bli. Bästa vän jag älskar dig & grattis på 18-års dagen!

/M